Vad är ditt första galoppminne?
Jag var på galoppen tidigare, men mitt första riktiga minne är när jag var åtta år. Året var 1942, och jag var på galoppderbyt och såg Gunga Din med David Connor vinna. Jag minns att jag var så tagen av denna eleganta hingst. Dressen Gunga Din hade var vit med ett svart Z, jockeyn David Connor red med passande vita handskar, det var ett otroligt snyggt par!
Vad är ditt bästa galoppminne?
Det måste vara när Manoustie vann svenskt derby 1964. Alla som var involverade var mina närmaste vänner, ägaren Stall Borås (Rolf Ehnbom), tränare var Thorwald Nordqvist och i sadeln Rolf Wuscha, jag var så glad för alla deras skull. Själv hade jag varit med och ägt ett par av Manousties äldre syskon.
Du har varit involverad i galoppen i många år, när började det?
Mitt första jobb inom galoppen var 1953 när jag fick hoppa in som ringmaster.
Vad har du varit aktiv med inom galoppen, många av oss vet ju att du varit banläkare i många år?
Banläkare i ungefär 30 år, jag har ibland kombinerat det med andra uppgifter, totalt jobbade jag som funktionär i 61 år.
Jag var den första fast anställda referenten på Jägersro, på den tiden var det 1000 meter rak bana som gick ner och man såg knappt något, det var jobbigt att försöka urskilja hur de var placerade. På den tiden stod man utomhus och refererade hela året.
Starter har jag provat på att vara ett par gånger genom åren. Jag har suttit i skiljedomstolen, varit SGCs representant, suttit i fullmäktige.
Jag var också galoppens representant i JTG. Under en period fanns det en sportkommitté som jag ledde då skrev jag propositioner. I 13 år var jag i SFKs styrelse och har varit med i jockeyklubben sedan 1970.
Utöver detta var jag också handikapper under några år. Jag har också varit hästägare i många år. Jag arbetade även på Åbyfältet och den nya Göteborg galopp som banläkare.
Du som suttit i skiljedomstolen och sett många lopp genom åren, hur är det nu jämfört med hur det var förr i loppen?
Jag upplever att det är mycket schystare idag än det var förr. Både hur man rider hästarna och hur man är mot varandra i loppen. Förr hade man inte heller några kameror så man kunde se en repris av det som hänt utan det gällde att vara med här och nu, det satte stora krav på de som satt i skiljedomstolen.
Vad är det bästa med galoppen tycker du?
Allting, samhörigheten som sådan tycker jag spelar en viktig roll. Jag har alltid gillat hästar. Jag har fått, haft och har fantastiska vänner och bekanta inom galoppen, både här i Sverige, men också i Danmark och kanske framförallt Norge. Trevligast är nog också att hela min familj varit engagerad inom galoppen på olika sätt.
Har du ridit lopp själv?
Nej det har jag aldrig, men jag har ridit en del snabbjobb. Jag har dock kört ett par travlopp.
En av dina förebilder var din pappa Nils-Ebbe Cronberg, han var precis som du väldigt aktiv inom galoppen, vad gjorde han?
Pappa var funktionär inom galoppen i 35 år. Han var banläkare i många år och satt i skiljedomstolen i flera år. Han var också handikapper i 15 år.
Hur många år har egentligen banläkaren på Jägersro hetat Cronberg i efternamn?
Det måste vara cirka 50 år totalt. Min bror Stig har varit banläkare också, min son Carl-Axel var också banläkare under en period.
Berätta något som kanske folk inom galoppen inte vet om dig.
Vi var ett gäng skåningar ledda av Rolf Ehnbom som köpte en häst i England som faktiskt startade i engelska Grand National och var en de med möjlighet att kunna vara med där framme. Han föll på ett hinder i mitten av loppet, men jag har i alla fall delägt en häst som varit med i Grand National, det är stort.
Tränaren var en liten engelsk tränare som hade få hästar, men han ringde två gånger om året ungefär och då sa han att nu var det dags. Han hade oftast rätt när han ringde och det blev två segrar om året när vi ägde honom.
Jag har ägt en del travhästar, några av dem var riktigt bra, en av dem hette Scania och vi (jag och flertalet tränare och aktiva) åkte ner till Frankrike för att försöka vinna lopp med henne, tyvärr blev hon kort slagen som trea, Scania blev sedan mamma till en travare som hette Gavin som vann travderbyt med Gösta Nordin 1965.
Min första galopphäst köpte jag 1954 med min bästa vän Gunnar Ohm, det var en hinderhäst och den hette Goldlight. Den vann en hel del lopp. Jag minns min farmor följde den när den skulle starta och läste i tidningarna om den. Min farmor som vid detta laget var över 80 år och säkert aldrig sett ett galopplopp sa att hindersporten, det var riktig sport det!
Vad heter den bästa häst du ägt?
Jag nämner tre, Marco som var i träning hos Thorwald Nordqvist, han var en av förhandsfavoriterna till derbyt, men skadade sig olyckligt nog innan och Farad som jag ägde tillsammans med Janos Tandari och som gladde oss med många segrar. Måste också nämna Pilaris som min fru Birgitta fick i present av mig och som gladde både henne och mig med många segrar.
Nämn några av de bästa hästarna du sett genom åren?
Fair Salinia när hon vann Oaks i England för ägare Sven Hansson 1978 är ett sto jag aldrig glömmer.
Hurricane som vann derbyt 1951 var också fantastisk. På senare år måste jag nämna Appel Au Maitre och Hurricane Red, två som imponerat stort på mig.
Vilka personer har betytt mycket för dig inom galoppen?
Utan tvekan Stig Holm, han var min mentor och en fantastisk människa, Thorwald Nordqvist, Janos Tandari och Familjen Reuterskiöld har alla spelat en stor roll. Att få vara med och vara en del av Fredrik Johanssons fantastiska resa är också något jag aldrig glömmer.
Jag vill nog säga alla galoppintresserade över huvudtaget, jag har träffat många fantastiska och inspirerande bekantskaper genom mina år inom galoppen.
Något du vill tillägga om galoppen?
Jag tycker det blivit en stor klasshöjning inom svensk avel, vi har många fler välstammade hästar. Aveln har gått framåt mycket och även om det inte är fler föl nuförtiden så är de bättre härstammade som jag kan bedöma det.
