Hur kom det sig att du började med galopp?
Jag red på en ridskola för Elisabeth Colldin och det var faktiskt hennes pappa Bo Colldin som tyckte jag skulle prova galopp. Så jag började på en galoppskola för Camilla Lindgren. Sen tog jag min licens för ponnygalopp. När jag blev för gammal för ponny så var det en självklarhet att fortsätta med sporten på dem riktiga fullbloden.
Har du haft eller har du någon förebild?
Innan jag fick min licens tänkte jag inte så mycket på ryttarna utan kollade mer på hästarna. Men nu måste jag säga att Carlos Lopez är en person att se upp till. Han rider jäkligt bra men hans personlighet gör honom ännu bättre. Det spelar ingen roll hur många eller stora lopp han vinner, han är ändå samma Carlos och hjälper alltid en när man ber om hjälp.
Vad tycker du är det bästa med galoppen?
Det bästa är nog gemenskapen vi har. Men också att komma in i vinnarcirkeln, spelar ingen roll hur stort eller litet lopp det är eller hur mycket pengar man får – det är själva känslan och glädjen från alla människor runt omkring som gör det speciellt.
Vad är din styrka som ryttare?
Vet inte riktigt om det är en styrka, för dem flesta gör det, men jag har fått mycket beröm från tränare att jag alltid lyssnar på dem och gör som dem säger i loppen.
Nu är det vinter och lite kallare i Skandinavien och många reser iväg utomlands och rider, hur har du gjort?
Jag har åkt till Argentina, fast bara på semester. Men jag har varit på två olika banor här. San Isidro och Palermo. Det är en stor skillnad än vad man är van vid hemma i Sverige.
Vilken är din favoritmaträtt?
Har nog ingen favoriträtt. Äter in princip allt som ställs framför mig. Har aldrig haft problem med maten. Har alltid varit den minsta i skolan och den som äter mest.
Vilken är den bästa häst som du ridit i lopp eller träning?
Det är såklart min favorit i stallet Whataperfectdesign eller “Dessie” som vi kallar henne. Hon är kanske inte den bästa hästen, men hon har ett hjärta av guld, ärlig och gör alltid sitt bästa.
Vilka personer har betytt mycket för dig inom galoppen?
Pappa. Utan min pappa hade jag aldrig kunnat börja med galopp. Han gör allt för mig. Min mamma är såklart också med där. Båda mina föräldrar har gjort mycket för att jag skulle kunna få göra det jag gillar. Men mamma håller sig helst längre bort från hästarna.
Nästa person är min sambo Martin Rodriguez, träffade honom tack vare galoppen och hade inte varit där jag är idag om han inte hjälpt och pushat mig. Sist har vi min nuvarande chef Ricardo Ramallo och hans sambo Malin Karlsson. Dem har stöttat mig till 100%. När jag kom till hans stall var det första gången någon faktiskt gav mig chansen som jag aldrig fick innan. Så det är också tack vare honom som jag står där jag står nu.
Vad är dina mål för 2019?
Siktar mot championatet men man vet aldrig. Jag ska jobba ännu hårdare nu och satsa allt jag har. Det är dock inte lika hård konkurrens detta året eftersom många lärlingar blev jockeys förra året och det inte kommit några nya, vad jag vet. Så det är inte så många av oss kvar.
Har du tid för något annat än galopp och i så fall, vad gör du när du inte håller på med galopp?
Har rätt mycket tid över men gör inte så mycket så funderar på att skaffa ett extra jobb, speciellt under vintern för då är denna branschen som hårdast.
Finns det något du vill tillägga om galoppen?
Tycker vi ska lägga mer energi på att få mer publik till tävlingarna. Mer folk betyder att vi kan rädda sporten som alla känner håller på att dö.
Winx eller Enable?
Båda, man kan inte välja mellan två bra hästar.
Tävling eller träning?
Tävling på grund av spänningen.
