En rad vänner och kollegor uttryckte under söndagen sin sorg över Alex McLarens plötsliga bortgång, och delade med sig av glada och tokiga minnen.
Josephine Chini:
”Alex gav mig mitt första jobb inom galoppen, min första ritt och min första vinnare, och jag har alltid känt mig som en del av familjen.”
”Jag har så många minnen från tiden när jag jobbade för Alex, men en av många saker jag särskilt kommer ihåg är från min tid som lärling hos honom. Alex gillade inte när hästar blev lämnade i snabbjobben och hans princip var att man alltid jobbade för den sämsta hästen. Men jag kunde inte hålla ett ben på någon häst när vi snabbjobbade, och det slutade alltid med att de stack med mig och Alex var helt tokig för han aldrig kom ikapp. En dag satt Alex på en häst som snart skulle kvala och jag red en häst som hette Julius. ‘Om du inte kan hålla honom så är det här sista gången du någonsin får rida ett snabbjobb!’ sa Alex innan. Vi red jobbet, och jag klarade att hålla hästen. Men när vi pullade upp tittade Alex på mig och utropade ‘Vad har du gjort!? Du blöder!’. Det visade sig att jag hade tagit i så hårt att jag blödde näsblod. Alex blev jätterädd och ringde till Eva, och sa: ‘jag sa åt henne att hon var tvungen att hålla hästen men jag trodde inte hon skulle ta i så mycket!’”
”Han tyckte det var kul att lära ut även om han var hård, och jag tror att han blev lite snällare med åren! Sverige har förlorat en enorm galoppprofil och det kommer bli tomt på stallbacken utan honom.”
Mark Larsen:
”Förutom att ha glädje av att i många år stå nära både Alex och hans familj, var det alltid ett nöje att rida lopp för honom. Jag knöt speciellt band till en häst som hette Shaveling.”
”Alex hade en fantastisk känsla för humor – till exempel stod vi för många år sedan tillsammans i ledvolten på Täby. Precis innan jag skulle upp på hästen frågade hästägaren om jag inte borde få en ridorder. Alex nickade åt honom, vände sig till mig och sa: ‘Mark, do some of that jockey s***’. Han kommer alltid vara saknad.”
Patrick Wahl:
”Alex blir mycket saknad. För det första har jag förlorat en vän. Han var alltid glad och på gott humör. Jag beundrade honom för hur han såg så positivt på allting. Jag har inte sett honom på dåligt humör. Dessutom kommer jag att sakna hans engagemang. Han var aktiv i tränarföreningen och drev frågorna framåt… han var väldigt engagerad.”
”Han red förbi varje morgon och sa ‘Good morning stupid Frenchman’. Jag kommer sakna den där biten. Det kommer att bli väldigt tomt.”
Roy Arne Kvisla:
”Det blir ett stort tomrum. Jag kommer att sakna honom. Alex var den första personen som sa till mig att jag kommer att bli hinderchampion. Han hade fel – för han sa året därpå, vilket var ett år senare än vad det blev. Det har vi skämtat om många många gånger.”
Niklas Lovén:
”Det är en stor saknad efter Alex. Han betydde jättemycket för mig i början av min karriär och vi vann många lopp ihop. Dessutom var han min ryttarkollega under många år.”
”Jag minns framförallt Grey Baron som vi hade stora framgångar med. Vid första steeplechasesegern fick jag order om att inte komma till front förrän vid sista hindret, men det gick inte att stanna bakom de andra längre än till vattenhindret. Vi vann med halva upploppet och jag blev ordentligt utskälld!”.
Vill du dela med dig av ett minne? Maila amie.karlsson@galopsport.dk.
Våra tankar går till Eva, Stuart och Julian.
