Svensk Galopp har inte för egen del antagit något reglemente för att anpassa sig till WADA’s regler om antidoping. Det har däremot Riksidrottsförbundet. Jag utgår därför från att av Riksidrottsförbundets antagna “Idrottens Antidopingreglemente” skall tillämpas eller att det utgör ett återgivande av WADA’s antidoping code. Då det inte finns fastställts vilka organ inom Svensk Galopp som har att hantera frågorna hemställer jag att denna skrivelse vidarebefordras till behörigt organ.
Ett urinprov från Leonard Rios har uppgivits vara positivt för amfetamin. Amfetamin är ett ämne som kemiskt och verkningsmässigt är likartat efedrin. Efedrin ingår i läkemedlet Mollipect. Rios har på läkares ordination förskrivits Mollipect för sina astmabesvär. Han tar tillika läkemedlet Bricanyl, vilket är dopingklassat enligt WADA’s lista likaledes för sin astma. Även efedrin är dopingklassat.
Enligt bipacksedeln, som separat översändes med post, för Mollipect framgår inte att läkemedlet skulle vara dopingklassat, vilket normalt skall anges. Ej heller upplyste den anlitade läkaren, som var väl medveten om Rios yrkesutövning som jockey.
Efedrin är ett välkänt medel. Det verkar stimulerande på bl.a. betareceptorer i nervsystemet. Enligt WADA’s dopinglista är dylika medel underkastade gränsvärden och urinprov skall därför kvantifieras för att man skall kunna ta ställning till om provet skall betraktas som positivt eller ej, se dopinglistan § S 3. Riksidrottsförbundets anvisningar för astmamedicinering översänds separat.
Efedrin är ett läkemedel som ingår i hostmediciner och näsdroppar och som verkar bronkvidgande. Amfetamin metaboliseras i likhet med efedrin till fenylättiksyra. Efedrin används ofta vid framställning av amfetamin. Det torde vara skälet till att det uppgivna provet klassats som varande amfetamin. Det är dokumenterat att efedrin och amfetamin ger samma “utslag” vid laboratorieanalys.
När en idrottsutövare behöver använda ett läkemedel innehållande en förbjuden substans i medicinskt syfte anvisar WADA och RF två metoder. För idrottsmän på högsta nivå skall dispens ansökas i förväg. För ridsportens del har dessa definierats som uttagna till det svenska landslaget. För övriga gäller att dispens kan och skall ansökas i efterhand, d.v.s. om ett dopingprov befunnits positivt. Se dels RF § 4.4.2 och 4.4.3. Se även RF’s information om “retroaktiv dispens” som översänds separat. Dessa dispensinstitut är avsedda för sådana mer eller mindre vanliga sjukdomstillstånd som astma ( ett välkänt exempel är den norska skidåkaren Märit Björgen) För diagnosen ADHD lämnas dispens för amfetamin ( inom galoppsporten hade i Danmark jockeyn Mark Larsen sådan dispens ) samt för olika allergimediciner ( ishockeyspelaren vid senaste OS – där spelaren fick dispens och undgick straff, medan läkaren som kontrollerade medicineringen fick allvarlig kritik. ) Flera fall av just efedrin har prövats i praxis, såväl av CAS som nationella organisationer, några av dessa innan dispensmöjligheten öppnades.
Skälet till dessa dispenser är att även personer med kroniska sjukdomstillstånd skall kunna delta i idrottsliga tävlingar. Att alla idrottsutövare med astma eller allergiproblem skall ansöka om dispens i förväg skulle medföra en orimlig arbetsbörda för handläggande organ. Därför har för den stora mängden av idrottsutövare införts möjligheten till retroaktiv dispens.
Leonard Rios ansöker härmed om en sådan dispens. Jag avser att så snart ske kan komplettera med ett läkarutlåtande till styrkande av Rios astmaproblem. Dispens sökes dels för det positiva provet, dels för säkerhets skull för att kunna fortsätta att vid behov använda dels Mollipect dels Bricanyl. Enligt min uppfattning torde Svensk Galopp även utan reglementsstöd kunna fatta beslut härom eller delegera detta till förslagsvis Högre Galoppdomstolen. Om dispens meddelas skall någon bestraffning inte utgå.
Enligt RF’s regler kan idrottsmannen undgå ansvar vid positivt prov vid avsaknad av fel eller försummelse, se kap 10.4 särskilt under punkt b/. Där sägs att ansvar inte skall utkrävas om idrottsutövaren fått den förbjudna substansen av läkare utan att informeras om detta. Det är exakt fallet för Leonard Rios. Och dessutom framgår inte ens av medicinens bipacksedel att den skulle vara dopingklassad. Rios har handlat i kvalificerat god tro.
Till slut önskar jag bara tillägga att det för en effektiv dopingbekämpning är viktigt att reglerna tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med samhällets inställning i likartade frågor. En rigorös tillämpning av det man kallar strikt ansvar kommer att medföra risk för underkännande av hela bestraffningsinstitutet. Strikt ansvar utan en nyanserad tillämpning torde strida mot grundläggande rättsliga principer. Det har underkänts i dopingsammanhang av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Svenska Högsta Domstolen har 2013 underkänt det vi berusningstillstånd, varvid man just påpekar att det strider mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Slutligen har såväl en Hovrätt I Norge som den Norska Högsta Domstolen i ett plenimål underkänt det i just dopingsammanhang. För att undvika ett dylikt underkännande krävs en nyanserad tillämpning, något som gällande regelkomplex enligt såväl WADA som RF öppnar möjlighet till dels genom en nyanserad bestraffningspraxis, dels genom ett dispensinstitut.
Brottby den 25 september 2015
Mats Müllern
