Hinderryttaren Tobias Hellgren har på sistone haft stora framgångar med bland annat Calvados, men samtidigt har de senaste åren varit en ständig kamp mot vågen. Nu meddelar 25-åriga Tobias att han har ridit sitt sista lopp.
”Det jag kommer sakna allra mest är känslan när man rider mot sista hindret i full fart, men även gemenskapen i vågrummet.”
Det är inte ovanligt för Tobias att behöva tappa över fem kilo inför ett lopp, och det har under åren blivit svårare och svårare. Inför de flesta ritter har Tobias förberett sig genom att springa en och en halv mil på morgonen, och sitta fyra timmar i bastun.
”Jag skulle gladeligen fortsätta göra det – om det hade fortsatt att fungera. Den senaste tiden har det bara gått med nöd och näppe. Jag har haft svårt att tappa vikt hela säsongen.”
”Jag har inga förutsättningar för att göra det egentligen. Mina gener tycker nog inte att jag borde bli jockey” säger Tobias med ett skratt och berättar att hans bror spelar i landslaget i amerikansk fotboll. ”Egentligen har jag väl alltid vetat att jag inte hör hemma i vågrummet, men det har varit så kul att jag har försökt”.
Tobias konstaterar att även om löpridning är det roligaste som finns, så är det inte det viktigaste, och han tillåter sig inte vara för dyster över att han nu måste lägga jockeystövlarna på hyllan.
”Jag har varit med om tillräckligt många sorgliga saker i mitt liv att jag har fått perspektiv på saker och ting. Det är klart att det är tråkigt att stå på backen, men det kunde ha varit värre. Det är ingen som har dött.”
”Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var hårt”
Tolv av de 26 segrar som Tobias tagit under karriären har varit tillsammans med hästen Calvados. Ett stort bakslag för Tobias kom inför Jockeyklubbens Hurdle i juli då han ersattes på Calvados av Tom Messenger efter att inte ha klarat att förlora tillräckligt med vikt för att rida i loppet, och när hästen i augusti vann Lindarängen Memorial för fjärde gången så var det Niklas Lovén som satt i sadeln.
”Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var hårt. Det känns tråkigt, och jag är väldigt ledsen över att jag inte kan rida. Första gången så tänkte jag att jag kanske repar mig, jag kanske kommer tillbaka, men sedan insåg jag att det inte kommer att hända”, säger Tobias.
”Samtidigt är jag väldigt tacksam över att ha ridit en sådan häst och ha upplevt det jag fått göra. Jag har ridit honom under sex säsonger. I ett annat stall eller för annan ägare så hade jag kanske aldrig fått sitta på honom. Det är tack vare att jag fått chansen att rida Calvados om jag har fortsatt att plåga mig så länge som jag har gjort.”
”Calvados där han är idag är ett resultat av det arbete som vi har lagt ner under flera år, och jag försöker ha stolthet i det. Jag hoppas att han vinner så många löp han kan innan han får en välförtjänt pension. Men det är klart, hade jag kunnat rida så hade jag fortfarande gjort det”.
All anledning att vara nöjd
Det är inte helt uteslutet att det någon gång i framtiden blir en comeback i sadeln, men Tobias tvivlar på det.
”Det är klart att man skulle vilja försöka igen, men drömmen är på sätt och vis över.. allt jag drömde om att uppnå i sadeln när jag var liten, det kommer inte att hända.”
Å andra sidan så tror Tobias att han har haft så roligt på hästryggen som han skulle kunna ha med sina förutsättningar.
”Det enda stora hinderloppet i Sverige som jag inte har vunnit är Grand National. Om någon hade sagt till mig när jag var yngre vad jag skulle uppnå under de kommande åren – att vinna Champion Hurdle, Konungens Pris, Drottningens Pris… då hade jag nog varit rätt nöjd ändå.”
Tobias har all rätt att vara nöjd med sin ryttarkarriär. Med åtta segrar totalt under 2014 blev han årets segerrikaste amatörryttare i Sverige, något som han beskriver som en av höjdpunkterna på karriären. Ett annat speciellt ögonblick var dubbeln på Stockholm Cup-dagen år 2010, där Tobias tog sin första stora seger över hinder tillsammans med Oranais i steeplechasen Konungens Pris och dessutom tog hem amatörloppet Prix de l’Ark samma dag med Berkeley Castle.
I ett försök att svara på frågan om det bästa minnet under ryttarkarriären, nämner Tobias också segern med Calvados över Henrik Engblom och Omoto Sando i Oslo på den norska nationaldagen år 2012.
”Henke har alltid varit idolen som jag sett upp till och som jag sprang efter när jag var liten pojke och han tränade på Strömsholm, och Omoto Sando hade redan vunnit två eller tre Svenskt Champion Hurdle. Att vinna över Henke på hans bästa häst… det var stort!”.
Strömsholm är höjdpunkten på säsongen
Segrarna i Svenskt Champion Hurdle och Fegentri-löpningen på Strömsholm år 2014 är något annat som Tobias inte kommer glömmer i första taget. Efter att ha spenderat tre vintrar på Irland hos Charlie Swan som vann det brittiska Champion Hurdle tre gånger tillsammans med den fyrbenta legenden Istabraq, har en seger i Svenskt Champion Hurdle varit ett mål och en dröm för Tobias.
Tobias förklarar hur speciellt det är att rida på Strömsholm. Publiken, stämningen och det faktum att det bara är en gång per år bidrar till att göra tävlingsdagen till något alldeles extra.
”Strömsholm är dessutom min hemmabana. Jag vet hur otroligt mycket arbete alla lägger ner. Man rider förbi på arbetsdagarna, och skojas och retas med de som är där och jobbar. Nedräkningen börjar tidigt, och det är utan tvekan höjdpunkten på säsongen. Att rida en dubbel där ifjol var fantastiskt. Och går det dåligt, då är ett helt år tills att man kan göra det rätt igen.”
Grand National är speciellt
Grand National hade förstås varit roligt att vinna, konstaterar Tobias, men tredjeplatsen år 2010 med Oranais är något som han ser tillbaka på med stolthet.
”Oranais är bara 152 cm hög. Jag minns när vi kom in mot det nionde hindret, det som nu är nummer tio, som då var nästan två meter högt, och hästen bestämde sig för att hoppa av ett och ett halvt språng för tidigt..! Sådana språng glömmer man aldrig.”
I år kunde Tobias inte rida med tillräckligt lågt vikt, och han fick se loppet från publikplats för första gången sedan 2009.
”Att stå på backen i år var riktigt tråkigt. Det är ett sådant speciellt lopp och det är fruktansvärt roligt att rida. Det är en helt annan stämning än på någon annan bana, plus att hindren är mycket större… man måste tänka mer och positionera sig bättre”.
Den annorlunda bansträckningen bidrar också till att göra Svenskt Grand National till en speciell upplevelse för ryttarna.
”Efter diagonalen, när man rider in i skogen, så är det är helt tyst. Det enda man hör är hästarnas hovar mot marken och deras andetag. Sedan hoppas man vattnet och kommer ut ur skogen, och ljudet från publiken möter en. Det är en speciell känsla… sådant som man tänker på efteråt”.
En tränarkarriär är inte otänkbart
Sedan han var 19 år gammal har Tobias har arbetat hos Dennis Persson på Strömsholm.
”Jag jobbar kvar hos Dennis till slutet av säsongen, sedan får vi se vad som händer. Kanske är det dags att stå på egna ben”, svarar Tobias vid frågan om vad han planerar att göra härnäst.
En tränarkarriär är inte otänkbart och Tobias berättar att han kommer att gå höstens Steg 3-kurs.
”Galopphästar kommer alltid ha någon del i livet. Jag har samlat på mig så mycket erfarenhet och kunskap nu att det vore både korkat och tråkigt att inte utnyttja det”.
Tobias betonar hur viktig hindersporten har varit, och fortfarande är, för honom.
”Jag hade aldrig fått varit aktiv inom galoppsporten om det inte hade varit för hindersporten. När jag var 14 år så vägde jag mer än vad Per Anders Gråberg gör nu. Hindersporten är den enda del som jag kunde vara delaktig i, som jag kunde drömma om”.
Det är självklart för Tobias att en framtida karriär inom galoppen kommer fokusera på hindersporten. Men precis som hans arbetsgivare Dennis Persson framhävde i en intervju med GalopSport för ett par veckor sedan, så gör den osäkra framtiden för hindersporten det mycket svårt för de aktiva att ta långsiktiga beslut.
”Jag har varit och tittar på några gårdar, men det är svårt att köpa något när man inte vet vad som händer med sporten framöver”.
Tobias avslutar med att uttrycka sin tacksamhet till de tränare och ägare som han har fått chansen att rida för.
”Ett speciellt stort tack till Dennis Persson och Stefan Ratell, och inte minst min flickvän Johanna Hederström. Utan dem hade det inte varit möjligt!”
Niklas Lovén: ”Det är lån av häst”
Vågrumskollegan Niklas Lovén har bara goda ord att säga om Tobias.
”Som han har slitit för att klara det han har gjort! Jag känner ingen annan som brinner så mycket för det som Tobias. Han har gjort en fantastisk resa och gjort det riktigt bra… han har vunnit många fina lopp med Calvados, och vunnit i Tjeckien. Dessutom rider han sjysst i löpen och tar hand om sina kollegor.”
I de två senaste starterna är det Niklas som har ridit Calvados. Niklas berättar att han har svårt att glädjas över segern med Calvados i Lindarängen Memorial förra månaden, då han hellre hade sett Tobias i sadeln. På söndag gör Calvados ett försök att upprepa fjolårets seger i Drottningens Pris, men till skillnad från förra året är det nu Niklas som håller i tyglarna.
”Det är förstås kul att rida en häst som man alltid har fått sett svansen av, men samtidigt känns det väldigt olustigt. Det är ”lån av häst”, och det kommer det att vara så länge Calvados fortsätter att tävla”, avslutar Niklas.
