GalopSport har modtaget nedenstående brev til redaktøren fra Mats Genberg. Brevet er en kommentar til tirsdagens ekstraordinære generalforsamling i Svensk Galopp – og de mulige konsekvenser heraf.
Den 5 mars är en sorgens dag för Svensk Galopp. Då bestämde sig galoppsällskapen i Stockholm och Göteborg för att agera utifrån tesen att ”Demokrati är när två vargar och ett får röstar om vad man ska äta till middag”. De två sällskapen har nu gjort klart att de ensamma styr hela den svenska galoppen. Det kan kallas annektering.
Skåne – som har fler hästar i träning än Göteborg och Stockholm tillsammans – är satta under förmyndarskap.
Den 5 mars röstade de in en ordförande (Anders Lilius) i Svensk Galopp som galoppsporten i Skåne varit tydlig med att man inte kan tänka sig.
De hade dessutom, i förväg, sagt att det var just denne man ville se. Det gavs inget utrymme för valberedningen att agera – det var case closed.
Dagen efter denna annektering fylls sociala medier av ”Nu är det dags att se framåt och samverka för vår fina sport”.
Jag får arga mails av ledande personer för att jag har mage att säga vad jag tycker om tilltaget. Det hade varit klädsamt om tanken om samverkan hade förts fram innan man bestämde sig för att gå all-in med härskarteknik.
Den skånska motviljan mot Lilius som ordförande baseras i huvudsak på att han uttryckligen sagt sig vara emot projektet med ny bana i Bara.
Han vill se galoppen som hyresgäst på den nya travbanan som ska ersätta Jägersro. Utan träningsanläggning. Den sägs man vilja placera mitt på landet 4 mil utanför Malmö. På en plats som ägs av ett hotellbolag. Ett bolag som i lokal media för sex månader sedan berättade om hur man projekterar för en träningsanläggning för galopp. Hur man nu fått ett sådant löfte…
Allt detta anser man i Göteborg o Stockholm låter billigt och bra. ”Det har ju varit så bra i Malmö hittills med samarbetet med travet”. Sådant säger bara den som aldrig varit galopptränare på en travbana.
Röstande från de två städerna har också beskrivit det som att Bara-projektet är farligt. ”Finansieringen är inte klar.”
Självklart är den inte det. Ingen finansierar ett stort byggprojekt förrän det finns en hyresgäst med avtal. Det är väl just det som är fallet med travbanan. Travet i Skåne behöver en hyresgäst för att komma vidare. Och det finns en doft av att en sådan hyresgäst har utlovats. Dock utan samtycke av de som berörs.
Men faran med det som nu gjorts är oändligt mycket större än finansiella risker med ett projekt. Det övergrepp som nu skett har dödat all glädje i Skåne och skapat djupa sår mellan individer som tidigare sett sig som vänner.
Det handlar inte bara om sakfrågan utan i ännu högre grad om själva sättet att agera. Skåne vet nu att varje gång en fråga ska tas upp så är man i minoritet. 12 röster mot 23 är exakt samma som 0 röster mot 23.
Det finns i praktiken inte längre något skäl att ha ett fullmäktige alls. Hela sättet påminner en del om hur man agerar i ett stort land öster om oss.
Ingen i Skåne vill leka galopp på en travbana. Eller ha träningsanläggning långt ute på landsbygden. Ytterst få kommer vilja ha häst i träning i Skåne under sådana omständigheter. Tränare kommer att lägga ner eller flytta.
Om man ska flytta sin verksamhet från Skåne så är det lättare och trevligare att flytta söderut än till Stockholm.
Till Danmark. Tyskland. Frankrike. Som ägare från Skåne kan en ju ha sin häst i träning var som helst i Europa dit det går att flyga från Kastrup och där vädret är trevligt. Eller så nära som i Köpenhamn
Det enda som i dagsläget kan hindra den skånska galoppen – och på sikt även den svenska – från att tyna bort och dö, är antingen att Lilius vågar ifrågasätta sina egna tankar och lyssna på nya människor, eller ett upplägg där varje del av sporten får ansvara för sin del av både verksamhet och budget. Skapa egna affärsmodeller. Med en gemensam kompakt administration för licenser och dylikt.
Det sistnämnda är enligt mig den enda långsiktiga lösningen och det är så alla andra sporter – inte minst travet – verkar.
Varken Fotbollförbundet eller AIK bestämmer över var MFF har sin stadion. Travet i Skåne beslutar inte om vilken maskinmässa som ska avhållas på Solvalla.
Låt var och en bestämma över sin egen tillvaro. Vill man subventionera stallhyror eller höja prispengar? Vill man ha mässor och konserter för att dra in mer pengar? Hur ska loppen fördelas mellan olika hästar?
Konkurrera om hästar, tränare, publik och sponsorer. Det är så, och bara så, man skapar tillväxt och glädje.
Den nuvarande modellen har bara inneburit konflikter och en nedgång för sporten. Att då fortsätta på exakt samma sätt och förvänta sig ett helt nytt resultat känns tämligen fel.
Mats Genberg
20 år i olika svenska och internationella galoppstyrelser
Grundare av Gallop Magazine
