fbpx

Brev til redaktøren: “När ska galoppens viktigaste målgrupp få stå i fokus?”

En galoppsport i fritt fall. Ja, så bör det nog beskrivas.

Efter två, minst sagt, ”tama” åringsauktioner är ridån nere för skandinavisk, och kanske allra främst, svensk galoppsport.

Av Jesper Kask, Fellowship Racing AB


Färre hästar i träning, färre hästar som föds upp, färre hästar i loppen, färre hästar som säljs på auktion med sämre snittpriser, negativ press och dispyter mellan regioner.

Svensk galoppsport är inne i vad som kanske kan beskrivas som den mörkaste tiden i sportens historia. Förfallet har så klart pågått under en längre tid, men om någon hade missat det, blev det kristallklart under årets åringsauktion på Åby Hotel.

Trots detta tenderar diskussionerna kring problematiken att belysa samma saker gång på gång. Huruvida ledningen är kompetent eller inte, gräs eller grus, svenskfött mot importer, fördelning av pengar mellan regioner, bisarra rykten och personliga påhopp.


Mitt i allt detta undrar jag, när ska galoppens viktigaste målgrupp få stå i fokus?

Hästägarna är navet i hela sporten. Det största kugghjulet som får alla de andra runtomkring att snurra. Trots detta verkar det ibland som att det är det mest bortglömda kugghjulet. Kugghjulet som alltid tas för givet och som nästan ses som sportens ”nödvändiga ont”.

I teorin är det för mig en ganska simpel matematik.

  • Ökar incitamenten för att äga en galopphäst, så ökar antalet hästägare.
  • Ökar antalet hästägare, så ökar antalet hästar i träning och därmed antal startande i loppen.
  • Ökar antalet startande i loppen får vi en mer attraktiv spelprodukt, och därmed ett större, mer intressant skyltfönster för sporten.
  • Vidare ökar samtidigt incitamenten för att föda upp hästar i och med ett ökat antal hästägare, något som skapar konkurrens och i slutändan en bättre ”hästprodukt”.

Och så är hjulen igång…


Så varför är vi då på väg åt fel håll?

Min uppfattning är att det verkar saknas en tydlig röd tråd, strategi och målsättningar kring sporten i stort, men kanske främst kring hästägandet.

Både när det gäller rekrytering av nya, likväl som nöjdheten hos befintliga hästägare. Såväl utifrån som inifrån sett, verkar det inte som att hästägarna är den mest prioriterade målgruppen på agendan helt enkelt.

Varken bland sällskapen som äger verksamheten eller ledningen som styr den.

Under den negativa trend som svensk galoppsport upplevt under en längre period, är det dock väldigt lite konkreta förslag som tas upp bland entusiaster och professionella aktörer.

Det är alltid lätt att skälla och gnälla, peka finger och vara upprörd.

Därför vill jag i denna insändare bidra med några konkreta förslag, som jag tror kan hjälpa till att föra sporten mot en mer positiv framtid.


  1. Låt hästägaren bli den enskilt viktigaste målgruppen i verksamheten.

Ta ett beslut om att låta hästägaren få bli den mest prioriterade målgruppen i sporten. Bestäm att det största kugghjulet alltid måste snurra kraftfullt, och på så sätt ge fart till de andra. Besluta, dokumentera och lev det i praktiken!

  1. Måla en bild av hur en attraktiv hästägarupplevelse ska se ut.

Ta reda på hur Svensk Galopp kan skapa fler incitament till att äga galopphäst.

Vare sig det gäller ekonomiska incitament som prispengar, det sociala sammanhanget och gemenskapen, event och VIP-känsla eller andra mervärden. Här behövs information direkt från ”hästägarens mun” som kan leda till idéer för en starkare hästägarupplevelse.

Ett exempel kan vara att börja med en kund- eller marknadsundersökning för att söka de svaren som krävs.

  1. Sätt upp en tydlig vision, målbild och strategi för hästägande i Sverige.

Var vill vi vara om 5, 10, 20 år?

Vilken riktning, beslut, investeringar och funktioner behövs för att nå dit på kort och lång sikt? Hur kan vi bidra med fler incitament till hästägande i praktiken?

Hur skapar vi den hästägarupplevelse som människor vill ha?  Hur kan vi göra den bättre över tid? Hur ger vi tränare förutsättningar för att vara med och skapa den upplevelsen hästägaren vill ha?

Dessa frågor behöver besvaras och sedan arbetas med varje dag, hela året, under resten av verksamhetens existens.

  1. Låt alla beslut i organisationen styra mot den riktning som stakats ut.

Alla i organisationen, från fullmäktigeledamot till banskötare måste vara införstådda med målen och vägen dit. Bara då kan vi konsekvent och kontinuerligt ta beslut som för oss närmare visionen och som gynnar ALLA istället för den enskilda individen, regionen eller agendan.

Med ökade kostnader för bränsle, transporter, reservdelar, foder och mer, är tiden knapp för Svensk Galopp att agera, samtidigt som resurserna är begränsade. En stor och kritisk utmaning!

I grund och botten krävs en välmående, lönsam verksamhet för att långsiktigt kunna investera i frågan kring hästägare. Här är Svensk Galopp sakta på väg åt rätt håll. Dock krävs det ett akut, kortsiktigt agerande för att undvika att skeppet sjunker, efter att ha tagit in allt för mycket vatten under de senaste åren.

Jag hoppas att denna insändare kan bidra till att sporten börjar prata om nya saker, att debatten vänds till ett nytt fokus. Det behövs för att få svensk galoppsport på rätt köl igen.


Disclaimer: Jag skriver detta som privatperson, galoppentusiast och hästälskare. Mina åsikter är inte en representation av varken Stockholms Galoppsällskap eller Svensk Galopps fullmäktige i stort.

Picture of Debattør

Debattør

Seneste artikler

Scroll to Top